Don't give up, you will make it.

jag vaknade av att det rann tårar ner för min kind. jag förstod att jag drömt och att jag börjat gråta i drömmen. det obehagliga var att vakna med den paniken, rädslan, att inte få träffa dig mer. du jagade oss, sedan fick vi gå in i en dörr till "nedre världen". de som håller på med narkotika handel osv. min pappa jagade mig och en till. när vi fick springa in dit stod pappa vid dörren och tittade på mig. jag tittade tillbaka, sen vände jag bort blicken och han gick. jag är inte säker på om han visste att det var jag, men han hade jagat mig och en till. de riktade en pistol mot min pappa, men jag bad dem inte skjuta. därefter gick jag fram till han jag sprungit med och bad han släppa ut mig, jag ville inte att min pappa skulle bli skjuten eller jagad, eller om jag stannade kvar kanske jag aldrig skulle få träffa han igen. den här mannen svarade ungefär: nej, nu vet du om oss och du kanske berättar så det går inte. jag ville bara ut till min pappa. det var en sån obehaglig känsla att känna att jag var tvungen att vara ifrån min pappa. därför bröt jag ihop och vaknade lika förstörd. jag blev glad att det bara var en dröm.

---

blev ingen fika med lusen, får bli en annan dag.
hoppas challe svarar snart så ska vi köra lite tennis.
min syster har varit borta i kanske 5 dagar och jag saknar henne.
hon kommer hem närsom och jag e glad tjej.

pusss