det är lätt att säga hur andra ska göra, men svårt att försöka göra samma sak själv

har ni inte tänkt på det?
att när man pratar med någon som känner sig svag, sårad, i obalans bara.
då ger jag massa råd, hur hon ska gå till väga och hur hon ska göra för att må bättre.
ibland kan det vara riktiga bra råd.
det slog mig idag, att allting jag skrev till en av mina bästa vänner, är så jag själv borde tänka.
det är så lätt att säga hur andra borde göra för att må bättre,
men jag då? jag som är i flera bitar, jag som inte är hel.
jag borde också ta till mig mina egna ord, men varför är det så svårt?
egentligen borde orden vara meningslösa till min vän, men det är dem inte.
egentligen borde de vara genomskinliga eftersom jag göra något annat än jag själv säger.
jag är bra på att visa vägen för andra, men tar inte samma väg.
vill man ta den svåra vägen och få hinder på vägen?
såklart inte, varför följer man då inte sina egna råd?

confused.

want to put a smile on my face that feels real.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0